21/2 2010 00:00
Jennica Einebrant
Onsdag morgon, puh… det tar på krafterna att vara forbonde till långt på natt. Middagen var härlig med många trevliga musik inslag och rapporter från alla körlagens resor. Den mest fantastiska nyheten kommer från norska Riksantikvarien Jørn Holme. Bergstaden Röros har sedan 1980 varit en del av UNESCO’s världsarvlista. Nu skal begreppet utvidgas till att också omfatta forböndernas färdväg till Röros!!! Otroligt!! Den första tanken som slår oss vid borden är: Tänk om Jöns hade fått uppleva det här. Från hans vision som uppstod på en marknad i Marocko, idén om att ge sig av till Röros med häst och släde 1981, har forbönderna som begrepp så när blivit en del av världsarvet. Men jag vet att han vet och tack till alla er som har jobbat med saken jag vet också att det här inte är något som gör sig själv.
Ja så är det bara att njuta myllret av pälsklädda forbönder och andra marknadsbesökare i Röros’ gator. Nystickade strumpor står på inköpslistan. I kväll är det Forbondemässa i kapellet en tradition som kommit för att stanna. Stämningen är uppsluppen det dansas upp mittgången och våra spelmän spelar vemodiga sånger om en kolares drömmar. Harald som blivit forbondeprästen i Röros förmedlar kyrkans budskap och Diana och Monica spelar på flöjt och Orgel en rörande vacker polska. Nästa år ser vi fram mot att vara tillbaka i en nyrenoverad Röros Kyrka.
”After Mässan” på restaurang Milano blir en hysteriskt underhållande tillställning. Tobias, Anders och Ann Sofie spelar låtar av mindre kyrklig karaktär och vi skrattar och ler så tårarna trillar. Betjäningen på Restauranten håller serveringen öppen flera timmar utöver det vanliga och får som plåster på såren både en oväntad modevisning och nya ingredienser på köket. Det torkade älgköttet av Herr Erikssons produktion förtärdes till frukost dagen efter så det nådde tyvärr aldrig Pizza menyn.
