13.02.24 Vi vaknar – som vanligt i tidig morgon – det är svårt att sova länge nu när vi är vana att kliva upp i ottan långt innan dagen gryr. Det kommer nog att sitta i ett tag. Vädret visar sig vara perfekt. Efter gårdagens ankomst och invigning av marknaden med tillhörande kuskmiddag på kvällen är det nu dags att kavla upp ärmarna för alla forbönder och bedriva marknadshandel på färdasgårdarna.
Men jag har också andra ärenden. Inför kvällens nu traditionella ”Forbondemesse” som hålls i Röros kyrka ikväll har vi möte på kyrkokontoret på förmiddagen. Där samlas alla som ska medverka för att träffas och lägga de sista pusselbitarna i programmet. Spänningen är stor om den ska bli lika populär som förra årets mässa då vi överraskades av att drygt 700 personer hängde på låset! Representanter från de olika körlagen kommer till mötet, och präst Harald bjuder på kaffe.
Vi går igenom programmet med temat ”Vintervägen” som innehåller såväl klockringning med hästarnas skakelklockor som sång och musik, textläsning och ljuständning. 1 timme innan vi öppnar porten börjar kyrkobesökarna köa! – Nu är vi bättre förberedda än förra året och har försett oss med hundratals program hos tryckeriet. När mässan är genomförd av präst, spelmän, sångare, ringare och ljuständare kan vi konstatera att det kom minst lika många besökare som förra året. Applåderna (!) vill aldrig ta slut. Kollekten som är frivillig samlas in i våra forskrin för ett gemensamt arbete som Forbondeunionen/riksdagen utför, och nästa dag går jag genom sta´n likt pippi långstrump med forskrinet fyllt av pengar till banken. På banken ser de förvånade ut….
Men nu är det handel som gäller, och vår färdasgård Rasmusgården fylls av marknadsbesökare. Här handlas det med karamellstrutar och trä- samt linhantverk från Hälsingland, skinnprodukter från Härjedalen, Forbondeböcker, seldon, skakelklockor, pälsar, – för att inte tala om den specialité forbönderna från Klövsjö bjuder varje år – Kolbullar. Det blir en strykande åtgång och kolbullekockarna går i skift. Serverat med lingonsylt mättar vi norska och svenska hungriga själar. Många har som tradition att komma till oss och äta kolbulle – annars är det inte marknad. Efteråt får alla gratis kaffe och sång och musik runt elden, det blir trångt på renskinnen men vad gör det ? Vår sångfågel Eva Sätterlund sjunger så det står härliga till. Spelmännen från Mörtsjön – eller om man så vill – ”Hassela hot stompers” från Hälsingland samlas med sina fioler och släpper loss. Vi har husförhör och snabba svar på präst Bo Lundmarks kluriga frågor visar att vi håller – relativt sett – måttet för godkännande. Trivseln är stor och det värmer länge ! Så här ska vi nu ha det hela veckan ut, det är gott att leva !
Nu kommer vi att arbeta på vår färdasgård fram till lördag kväll, därefter är det dags att packa ihop för hemfärd. I bagaget kommer vi att ha många glada minnen och samtalsämnen. En helt fantastisk resa är till ända. Nu väntar vardagen. Det är svårt att återvända till ett ”civilt” liv efter nästan 2 veckor som forbonde. Tur att gemenskapen bland alla vännerna i föreningen och andra körlag finns, för när man sedan passerar en plats var som helst finns det alltid en forbonde i närheten med kaffepannan på. På båda sidor om gränsen.
Föreningens medlemmar är utspridda i hela Sverige och Norge – och vem som helst kan vara stödmedlem. Genom vårt ideella arbete försöker vi vårda, bevara och föra ett kulturarv vidare till nästa generation.
Stöd oss gärna genom ditt medlemskap, och besök oss om du har vägarna förbi Pålletorpet i Klövsjö där vi har vår fasta punkt. Alla med intresse är välkomna – med eller utan häst. För den som vill veta mer om Klövsjö forbönder och vår hjärtliga förening kan man kontakta oss via info@forbonden.se Bilder från årets resa hittar du på www.facebook.com/foreningenforbondenklovsjo
Tack alla som följt med på vår resa via bloggen denna gång. Det är roligt att berätta för er – vi vet att många läser och vill höra hur vi har det. Det är vi glada för. Avslutningsvis ; vi ses efter vägarna – kör försiktigt !
/ Anette och Anna
13.02.21 Sista dagen – och vi börjar se slutet på vår färd. Vi startar i gryningen, vädret är helt fantastiskt, en kall morgon övergår i en dag där solen står högt på himlen och värmer oss. Vi åker de gamla forvägarna mellan fjällbjörk och små ensliga vinterstängda gårdar.
Sakta slingrar sig den 12 hästar långa foran genom fjäll landskapet. Hästhuvuden guppar upp och ned på rad när jag reser mig i släden för att se fägringen. När vi kommer ut på den sista isen är en liten förtrupp från Tröndelag körlag redan på plats. De har gjort upp eld och kaffepannan kokar för fullt. Vi har ju den traditionen att dricka kaffe tillsammans när vi strålar samman ute på sjöisen inför den gemensamma sista sträckan in till Röros och marknaden. Efter oss kommer Hästkörarna från Tydal. De har kört väglöst över fjället och kommer så fram vid vägen från Olavsgruva. På långt håll hör vi skakelklockorna komma närmare, och se, där visar sig första hästen i foran, resten kommer på rad.
Nu är de två körlag dvs 22 hästar på isen, och snart kommer det tredje körlaget, Tröndelag körlag. Alla samlas ute på isen, och många återseenden från förra året märks av. Det är kramar och glada tillrop från alla håll. Det skålas och bjuds kaffe till alla som vill. Hästarna får rast och vila. Alla vill höra hur det gått med resan hit för var och en.
Så är det dags att göra sig klar för den avslutaden etappen, alla tre körlagen ska köra den sista biten in till Röros i samlad tropp. Foran är nu ganska lång där den i sakta mak går fram. Vi kommer in till staden och folkmassorna ökar utefter vägen. När vi kommit in bakom planket där vi ska vänta på de övriga 3 körlagen kommer ”matmamma” Anna med varm glögg. Gott när man ska stå stilla och vänta.
Vi väntar på att invigningsprogrammet med sång, musik och tal ska avslutas. När det är genomfört är det vår tur att tillsammans i en lång kortege inta staden. Vi är nu 85 hästar samlade. På ett klartecken går foran sakta ner mot de tusentals personer som rest till marknaden för att se oss som rest med häst och släde från olika håll i Sverige och Norge. Jublet och applåderna vill inte ta slut. Vi har nått ett mål som är gemensamt, rest från olika håll med olika längd. Vissa har rest i 10 dagar, vi i 6 dagar, andra i 2 dagar. Men alla har det gemensamt att vi är ett resande folk med ett ansvar att bära en stark kulturgärning och tradition vidare.
I 160 år har Röros Marknad hållits. Forbönder har rest långa vägar långt före oss för att sälja och byta varor. Det kommer vi också att göra, om än mer anpassade för dagens behov och möjligheter. – Men ett är säkert, hästar och slädar är nu som då vårt fortskaffningsmedel, vägen densamma, vintervädret råder även i dessa tider och vi kommer att ha knutit många nya värdefulla och vänskapliga kontakter. En tradition värd att bevara, det visar om inte annat den otroliga mängd människor som vill möta oss efter vägen och som står väntande att ta emot oss vid målet.
På kvällen bjuds det till kuskmiddag på stadens största hotell, 260 forbönder träffas och trivs, nu är det folkdräkt som gäller. Många vackra dräkter finns att se. Talen avlöser varandra, men alla är trötta så det blir ändå en tidig kväll. Imorgon ska marknaden få visa sin bästa sida, alla är välkomna till Rasmusgården – vår färdasgård.
/Anette
13.02.18 Idag började dagen med Jorids fina frukost på Vauldalen. Vi smakade på allt ! Först hade ju förstås hästarna i de båda stallen fått sitt. Det är viktigt att de får tillräckligt med energi. När vi kom ut snöade det inte så farligt, men i takt med att tiden gick ökade det. Det har snöat hela dagen ! En riktigt finkornig men våt snö, en sådan som fastnar på kläder och fällar. Det mesta var blött till kvällen.
Vi startade i gryningsljuset med 12 hästar och vinkades iväg av hotellgästerna. ”Nya” gamla historiska vägar har tagit oss fram även idag. Det är fantastiskt fint att åka genom fjällvärldens björksnår där forvägen ringlar sig i serpentiner genom landskapet. Tanken är hisnande att här har forbönder åkt i gamla tider. Vi har åkt över 3 sjöisar idag, den första var den rätt stora sjön Aursunden, sedan följde 2 till. Isen var hur fin som helst, och ett snötäcke låg mjuk på den. Slädarna gled lätt, men vi har räknat in en ”tipptårta” till idag trots det. Nu var det inte värre än att med hjälp av några extrahänder så stod släden på rätt köl igen, men tårta vill vi ha !
Efter att ha passerat de gamla färdagårdarna ”Skottgården” och ” Henninggården” blev det första stoppet i Brekken. Där väntade byns alla dagis- och skolbarn med sina sånger som de tränat på att framföra för oss. Sedan hölls traditionell kransnedläggning vid forbondestatyn, en gång skänkt av Tänndalens kommun som tack för att Brekken-borna i alla tider så väl mottagit svenska forbönder.
Alla barn som ville fick sedan åka i slädarna genom byn till samlingslokalen där det bjöds fika av de större skolbarnen. Sång och musik framfördes av eleverna, som verkligen var jätteduktiga. 2 sånger sjöng de på samiska. Vi fick kaffe och lefser med getost – en norsk variant av kaffebröd – hästarna vattnades och fick en rejäl rast. Fyllda med både sång, musik och förplägnad fortsatte vi färden genom landskapet. Det är lätt att nicka till och slumra en stund när en forbonde är mätt i magen och toan nyligen besökt! – Det märktes. I flera av slädarna såg jag hur huvud efter huvud lutade åt olika håll, en och annan fot hamnade lite utanför kanten på släden. – Och olika saker, ex vantar, fick fiskas upp från framförvarande slädar med jämna mellanrum.
Vid nästa rast överraskades vi av 2 danska journalister. De hade hört talas om att vi fanns efter forvägen, så trots sin stress att hinna med flyget från Röros dirigerade de taxin att köra tills de hittade oss för att få ta några bilder. Troligen hann de nog inte med planet- eller så gick allt i en hiskelig fart ! Med hur som helst, glada i hågen lämnade de oss med en förmodligen ganska så stressad taxichaufför.
När det blev lunchdags träffade vi som vanligt på ortsbon Jon, en man som hjälpt oss i alla år. Han känner sjöarna utan och innan, och kan råda oss om isläget. Vi litar på lokalbefolkningen, det är de som vet bäst. Och utan deras hjälp med olika saker skulle denna resa se helt annorlunda ut.Det är ett som är säkert. Utefter alla ca 20 mil dyker de upp och kan lämna information som är av värde för oss. Det är guld värt.
Efter att ha kört den gamla forvägen, passerat över 3 sjöar och sedan blivit välkomnad av Jon-Bernhard vid vår ”slutstation” för dagen stallade vi in. Alla fälltäcken, pälsar, filtar och forbönder var blöta av snön som finkornigt klistrat sig fast på ALLT under dagen. Blöt ull luktar inte så gott …tunga och smått drypande ruskades de av och vi forslade dem att torka över natten. Vi fick ta bussen (!) tillbaka till vårt boställe då det är ont om sängplatser där hästarna nu vilar för natten. – Inte oplanerat ska tilläggas. Efter en dags riktig körning där vi verkligen fått vara i naturens under väntade den sista gemensamma kvällen innan vi imorgon är framme, det är lite vemodigt. När marknaden drar igång har vi fullt upp med att ta emot alla besökare på Rasmusgården – vår färdasgård.
Så ikväll har vi pratat, dansat, ätit och skrattat tillsammans ! Ett härligt gäng som nu är på sista etappen. Just nu sover alla runt omkring mig på sina madrasser (flatbäddar). Det är olika ljud från olika håll, en och annan kommentar i sömn kan också höras. Kanske någon kusk drömmer om den fina väg vi haft, alla konturer av fjälltopparna mot himlen, spåren av ripor som vi sett eller den norska familj som mötte oss ute på isen idag vinkande välkommen med den norska flaggan i högsta hugg ! – Alla dessa möten och intryck värmer när mössan är vit av snö, vinden pinar ansiktet och tröttheten infinner sig.
Det ska jag tänka på nu, när det nästan är ”tyst i klassen” inför den sista dagen ! God natt alla ni som också är uppe. Om några timmar väntar mig en ny dag. Klockan är ställd på 04.30. Jodå, det blir nog 4 timmar sova inatt – det räcker just nu ! /Anette
13.02.18 Uppstigning mellan 04.30 och 05.30, frukost 06.00 och kl 7.00 bar foran sedan iväg från Ljusnedal och vidare mot Funäsdalen. För att slippa köra på landsvägen körde vi över Funäsdalssjön och in till Risnäset där vi hade gudstjänst utomhus och kyrkkaffe med vår egen forbondepräst Bo Lundmark. Det var -20 grader ute på sjön och bara ca. -5 grader inne på land. Idag var det även dags att bestiga Hållanbacken som är ungefär 4 km lång med otrolig stigning. Några kuskar körde upp, vissa red, och det var även några som tog transport. Hjälpkuskar, gäståkare och slädarna till de hästarna som fick transport eller reds upp fick skjuts i bilar och hästtransporter. Det var många från lokalbefolkningen som hjälpte till med transporter m.m. Tack så mycket för all hjälp!
Idag var det förresten en speciell dag – vi har nämligen äntligen fått åka på den gamla ”forbondevägen” som våra förfäder åkte på för ungefär 100 år sedan. Det var en fin tur, även om den gick backe upp och backe ner väldigt ofta. Det var tungt att dra åt hästarna, och på vissa ställen var det inte tillräckligt trampat och hårt för att det skulle bära för alla hästarna så vissa av dem gick ner sig i snön, men kom upp igen och allt gick bra. Så länge hästar och folk håller sig lugna brukar det oftast gå bra, men det gäller också att det är människor med som kan styra upp det hela och hjälpa till när något sådant händer – och det har vi.
Idag har även en släde tippat och som ni kanske vet så betyder det att det blir ”tipp-tårta” när vi har arbetshelg till våren. Vi har ju den ”regeln” att alla som kör tipp med släden får bjuda på tårta och det brukar vara någon varje år!
Men i alla fall, när vi hade kört backe upp och backe ner och kommit fram till ännu en sjö som vi skulle över stod det några snälla människor ute på isen med kaffe och kakor. Det är alltid lika kul när man blir bjuden utan att veta om det innan! Vi har även färdats uppe på fjällen idag, det blåste mycket, men det var det värt, även om utsikten inte var den bästa eftersom det såg ut som molnen satt ihop med fjälltopparna. Och även fast det blåste rätt så kallt var det ändå inte kallt i luften.
När vi korsat gränsen till Norge och kommit fram till Vauldalens Fjellhotell där vi skulle övernatta fick vi äntligen komma in i värmen, duscha och göra oss fina inför middagen med hotellets gäster. Alla gäster på hotellet hade förresten åkt upp hit till Vauldalen bara för att kolla på oss och lyssna på våra skakelklockor när vi forbönder kom åkandes i mörkret. Senare på kvällen när vi stallat in hästarna och gjort oss fina var det som sagt middag med hotellgästerna. Middagen bestod av Römmegröt och fisk och till efterrätt fick vi fruktsoppa. Efter middagen var det dans för dem som ville, och ville man inte dansa kunde man bara sitta och prata, eller så fick man gå ”hem till sig” och sova.
Det har varit en riktigt bra dag, och alla kuskar var nöjda då det var lite ”riktig” hästkörning och inte bara att sitta bakom tömmarna och ”halvsova”. Hoppas på att det blir en lika bra dag imorgon då min käre mor ska ta plats i släden i stället för mig. Imorgon är det min tur att vara i trossen. Hej så länge!
/ Anna
13.02.17 Du ska helga vilodagen sägs det – vi har infört en ny vilodag. Numer är lördag vår dag att vila på. I Ljusnedal stannar vi en dag extra för att göra ett uppehåll i res-schemat, det finns tid att gå igenom slädar och seldon för att se om det behöver repareras eller ordnas med något. Också våra egna kläder slits det på, och vi tar fram syskrinet för att lappa och laga både pälsar och vadmalskläder. Knappar har tappats, och nya sys på igen.
Dessutom passar vi på att få en sovmorgon, jämfört med de tidiga morgnar vi haft hittills. – Men hästarna ska ha sitt morgonhö likväl. Många tar sig en tur in till Funäsdalen för att fylla på i plånboken eller ta en fika på byn, några besöker fjällmuseet. Andra tar möjligheten att ringa hem i lugn och ro för att förmedla allt är bra till nära och kära.
Solen strålar som aldrig förr och det droppar från taken på de sportstugor vi passerar på vår promenad i byn. Hästar rastas eller körs en mindre tur för att inte bli stela efter 3 dagars arbete. Vår släde plockar vi ur och hänger renskinnen på vädring i solen. Bra att få ”ny ordning” igen till imorgon. Många kommer förbi stallen och är intresserade av vår resa. Några barn som är på ett kalas i gårnde intill kommer och vill se hästarna och jag visar och berättar, och försöker svara på alla deras ivriga frågor. Mest frågor har en liten ca 4-årig ung herre vid namn Atle, nöjd sparkar han sedan iväg på sin röda lilla spark med små reflexer för att meddela han varit hos forbönderna. Några nya gäster som ska åka med foran dyker upp och får en ”svit” i form av madrass på golvet som oss andra. De visas runt och blir sedan presenterade vid den gemensamma middagen.
Historieberättelserna duggar tätt denna kväll, och skratten är ännu fler. En lugn dag går mot sitt slut och det är dags att ställa klockorna igen för att planera nästa morgons avfärd. Imorgon ska foran passera gränsen och gå in i Norge, Vauldalen nästa ! Där väntar värdfolket på oss, och ska än en gång öppna sin portar för hela skaran av forbönder och hästar. Det ser vi fram emot !
/Anette
13.02.16 Efter gårdagskvällens firande vaknar vi en efter en, även idag går starten 06.30. Det är inte många grader i luften, men vinden verkar ta i lite mer stadigt, jag gissar på 5-6/msk, men det lugnar sig och resten av dagens färd blir i stort sett vindstilla, endast vid de sträckor som är mer öppna tar det i lite igen. När vi åker genom Långå by är byborna på fötter, och har redan hunnit ut och ”tänt” byn. Utanför vart och vartannat hus brinner marschaller som lyktor i snön. Värmen sprider sig inombords av skenet och omtanken. Många är dessutom ute och vinkar av oss.
När byvägen tar slut tar riksvägen vid, vi kör i sakta mak med för – och efterbil som en trafiksäkerhetsåtgärd. Båda bilarna har varningslampor på taket. En kort stund efter kommer ett utryckningsfordon bakom oss med blåljusen på. I så hög fart som möjligt passerar de foran, ingen häst reagerar. Räddningstjänstens stora brandbil följs av en till. Det ligger en trafikolycka en bit framför oss. Snart möts vi av ambulansen. När vi närmar oss får vi se vad man arbetar med. Foran går sakta förbi en svårt intryckt bil, en helt rödfärgad vägbana och räddningspersonalens efterarbete.
– En älg har kolliderat med bilen. Älgar är som bekant stora djur på flera 100 kilo – ungefär som en häst. Tanken går genom huvudet att en häst-bilkollision hade skapat samma oreda och skada. Så återigen vill jag uppmana alla bilister att ta det lugnt när ni ser häst på väg.
Vi är glada när vi kan ta in vid Lossendammen och köra på skogsbilvägen. Här väntar en rast. Trossgänget har plockat fram dagens lunch, grillad korv med bröd. En kaffeskvätt hälls i kåsorna som efterrätt med resterna av gårdagskvällens kalas. Vi får främmande – och startar snabbt en ”drive-in”. Lastbilschauffören som är på väg till renslakteriet en bit framför oss blir minst sagt häpen då hans serveras korv med bröd på skogen genom bilfönstret av detta glada gäng. Och inte blir ansiktet kortare av att det bjuds kaffe med tårta som efterrätt. Hans följebil får samma erbjudande en stund senare.
Foran fortsätter nu den långa sträckan på ”baksidan” Lossendammen, en skogsbilväg i stort sett otrafikerad. Här kan hästarna gå i par och det blir mer avslappnat för alla. Vi lunkar på och byter platser hit och dit i slädarna. En och annan kusk lurar till en stund och lämnar över tömmarna till mer vakna. Vi närmar oss golfbanan i Ljusnedal, kyrktornet kan anas mot himlens tidiga skymningsljus. Också här välkomnar kyrkklockorna. Här ska vi sedan övernatta på Ljusnedals Ungdomslokal. Vi flyttar in med folk och fä som har 2 stall att inrymma.
Kvällen blir en fin tillställning med god mat och många musikaliska inslag. Musikanter kommer tillresta för att umgås. Historier läggs fram av olika sanningsgrad, men att skratten är många går inte att ta miste på. Natten är sen innan allsången och den improviserade kören kör finalnumret. En kort natt blir snart dag, dags att krypa till kojs på madrassgolvet med smala myrgångar och stolar som ”garderober”. – Ingen kan klaga på resan eller önska returbiljett !
/Anette
13.02.16 Ny dag – nya äventyr. En tidig morgon – eller : ”eftermidnatt” stämmer bättre – då väckningen ringer 03.30 för trossen. Idag är Anette i trossen och Anna är hjälpkusk. Frukost ska stå framme för kuskarna och deras hjälpkuskar 04.30. I det sammanhanget ska 40 ägg kokas, många liter fil lyfts fram liksom smörgåsar i parti, och kaffekoket är enormt. Anna Einebrandt, matmamma i alla år har vanan att räkna in hungerkänslorna i sällskapet. När foran startat 06.30 tar trossen ansvaret att mocka de båda stallen vi haft förmånen att inhysa hästarna i. Snälla bybor öppnar och ger plats för de fyrfotade.
Vi har övernattat på Lövåsgården i Vemdalen. Forbönder är ett nomadfolk av sin tid som avlägger nya sträckor på sin färd varje dag. Att packa all mat som ska transporteras vidare till nästa nattställe tar en stund. Madrasser plockas undan och toaletter skuras. Kl.08.00 är allt klart och huset städat. Trossen är sedan följe- och transportbilar resten av dagen, och vi åker för att planera kvällsmat och bära madrasser åt samtliga, och höet ska på plats till olika stallar även denna natt. Därefter blir det trossmöte för att planera nästa dags mat/rastplatser/bilförare mm.
Anna som kan referera dagens resrutt och händelser tar nu över tangenterna för att delge er dagensäventyr. / Anette
06.30 gick foran från Vemdalen. Vindarna var en aning vilda, men det var inget som inte vi forbönder klarar av. Med pälsarna på och fårskinnsfällarna över oss färdas vi längs den gamla banvallen fram till flygplatsen Hedlanda. Där möttes vi av en kulande kvinna, varm glögg och pepparkakor. Sedan gick resan vidare mot Hedeviken och Trosaviks hantverkskafé där vi bjöds på goda mackor och något varmt att dricka. Även hästarna fick en längre paus med vatten, mat och filtar över sig så att de skulle hålla värmen och inte frysa. Efter ett tag tackade vi för oss och fortsatte resan mot Hede hembygdsgård där det var veterinärbesiktning och dagens höjdpunkt för många av oss – hedetanternas ärtsoppa! När alla ätit och hästarna blivit besiktade far vi vidare, alla med ”godkända” hästar. Foran går vidare genom skogen med ett väldigt behagligt väder, prat och skratt. Sång hörs från slädar både bakom och framför oss. Det är en riktigt fin dag! Efter ett tag närmar vi oss vår slutstation för dagen – Långå! Väl framme vid samlingslokalen ”Nytta och Nöje” tar vi hjälpkuskar och gäståkare ur våra och kuskarnas saker ur slädarna och går in i värmen medan kuskar och hästar far vidare mot stallen där hästarna ska få sova och vila upp sig för den kommande dagen.
På kvällen är det middag som består av kycklinglasange och sockerkaka med grädde och jordgubbssylt, formade som hjärtan dagen till ära, för ni vet väl att det är Alla Hjärtans Dag? Vi firade också ett födelsedagsbarn med kaffe, tårta – och ”ja må hon leva” i polsketakt av riksspelmannen Alf Jönsson på fiol. /Anna
13.02.13 Onsdag, den första dagen på resan. – Men först en liten resume´ från igår kväll och den fantastiska berättelsen vi fick av Jon och Jon. Dessa båda herrar är klockringare i Klövsjö kyrka, inget speciellt med det kan man tänka, men faktum är att de är helt unika !
Med en kompetens idag som ingen annan utövar i hela Sverige, ringer de manuellt i kyrkklockorna i Klövsjö genom att stå på brädor på varsin klocka, en mindre för kvinnan och en större för mannen.
Med de olika anledningar som kan uppstå att ringa i dessa klockor, har de dessutom olika ringningar att förhålla sig till. SÅ ; imorse klockan 08.00 såg jag framför mig hur Jon och Jon balanserade på varsin klocka för att ringa för foran som då startade. En magisk känsla for genom kroppen.
Jag hoppas någon gång få se dem när de utför denna kulturgärning och unika kunskap.
Foran startade och många klövsjöbor och turister kom till Pålletorpet för att vinka av oss. Det är lite av ett skådespel att se hur alla kuskar, hjälpkuskar och gäståkare den sista stunden före start gör de sista förberedelserna. Man ropar till varandra, håller koll att allt är på plats, ser att hästarna är pigga och vakna – de vill iväg. Även de lystrar till klockringningen och vet att det är dags.
Den första rastplatsen är av lång tradition ”Fjällgården”, som alltid lika generöst öppnar dörren för både folk och fä – om än utomhus för hästarna. Färden fortsätter därefter i ett snötyngt landskap där granarna bugade djupt. Snön isolerar alla ljud och hovtrampet blir endast ett lätt fras. Foran glider lätt och tyst, underlaget är perfekt – liksom vädret med sina -10* och helt vindstilla. Snart kommer vi ut på väg igen för att åka till skidanläggningen i Vemdalen. Där väntar sportlovslediga skidåkare i mängder. Många undrar vad som pågår när vi kör in mellan skidliftar, skidåkare och en och annan skoter. Andra har varit här förut och mött oss. Många barn vill klappa hästarna, för de flesta är det första gången de möter en häst. När vi presenterat oss i anläggningens högtalare och hälsats välkommen av sportchefen förstår fler vilka vi är och varför vi gör våra resor.
Nu väntar dagens äventyr, att köra Karl XI väg över Vemdalsskalet. Höga höjder väntar på att få föra oss sakta ner till Vemdalens by. Ett skådespel blir det, när solen glider fram mellan molnen, och bildar en ”snöbåge” i alla färger. I makligt takt tar vi oss ner, vissa partier är rätt branta. På ett stälel skär en släde ner, och vi som ligger bakom väntar på en ”tipp”. – Det kan innebära den numer inarbetade traditionen att kusken till arbetshelgen i maj får bjuda alla på ”tipp-tårta” ! – Det blir dock ingen tipptårta denna gång, då kusken lyckas räta upp släden i tid.
I Vemdalen välkomnas vi av kyrkklockorna, och vi bjuds på glögg och pepparkakor, därefter är det rast på hembygdsgården. Där stannar vi en stund, och flera personer kommer fram och ställer frågor.
Kvällen är nu nära, men först installning av hästarna som fördelas i två olika stallar. Foran delar sig alltså och kör på varsitt håll för natten. Men alla forbönder samlas på Lövåsgården, där bjuds möjligheten att ta en dusch, en bastu och slutligen ställs en fantastiskt god middag fram av matmor och alla hennes medhjälpare i trossen. Potatis, köttgryta och gele´. Kaffe och kaka. Kvällens höjdpunkt blir dock den överraskning som underhåller oss ; PRO-kören i Vemdalen kommer på besök, ställer sig på scenen och rockar loss i en ”Forbonde-rock” ! MYCKET uppskattat inslag som drog ner applådåskor av dignitet likt en Bruce Springsteen-konsert.
– Men nu närmar sig natten, en ny dag väntar där frukost serveras 04.30 för att alla ska vara klara när foran startar. Nu är det i det närmaste tyst, forbönderna hittar jag nerbäddade i sovsäckar och madrasser över hela golvet i den stora samlingslokalen. Bäst att säga god natt. Imorgon hörs vi igen !
/ Anette
13.02.13 Nu är vi på g igen!
Hej, jag heter Anna och fyller 19 år den här veckan. Anette, som skrev förra inlägget, och som då alltså är min mamma, har ju dock redan skrivit och berättat lite om mig, men tänkte att jag skulle skriva och presentera mig själv lite ändå. Jag är inne på det tredje och sista året av min gymnasieutbildning på en skola i Hudiksvall där jag läser Media & Kommunikation. Jag älskar hästar, eller ja, djur överhuvudtaget, och jag har verkligen längtat ihjäl mig efter den här dagen då jag äntligen ska få följa med hela vägen till Röros! Jag har varit ”ungdomsåkare” förr och följt med några dagar, men sen vart jag för gammal för det, (ungdomsåkare är man t o m 16 år) så nu har jag haft ett uppehåll på några år. Men nu äntligen, ska jag få följa med! Och under tiden kommer jag alltså tillsammans med min kära mor att skriva några rader varje dag så gott vi hinner.
Vi är många som har samlats på torpet nu. Det är många nya och glada ansikten för mig som inte har varit med på några år, även om jag har varit på torpet lite då och då ändå. Det är även många ansikten som jag känner igen och det är alltid lika kul att se dem! Här ställs slädarna i ordning tills imorgon då vi ska fara vidare mot nya äventyr. Hästarna står redo i stallet och jag tror nog att de som varit med förr vet vad som är på gång, och förstagångarna har nog kanske en aning dom med, hästar är ju ändå väldigt kloka djur!
Hos oss tvåbenta är förväntningarna stora och alla ser fram emot de kommande veckorna, gammal som ung, ung som gammal. Här spelar det ingen roll hur ung eller gammal man är – alla är välkomna och alla har samma förväntningar! Idag är det förresten verkligen full rulle på torpet, vi har haft en gymnasieklass från Funäsdalen här på studiebesök, och det har även varit barn här från Klövsjö och tittat.
Ikväll blir det middag och förhoppningsvis även lite sång och musik, men kvällen hinner nog inte bli särskilt gammal innan alla har lagt sig och sover som stockar ändå. Det är ju en viktig dag imorgon, viktig och framförallt tidig! Det är mycket som ska göras på morgonen, även om en del av det kan göras nu en dag i förväg. Men hästar och folk ska äta, klä på sig selar och varma kläder, och ja, mycket mer! Foran går dock inte supertidigt då klockan ska vara 8 när vi åker, men ändå.
Men nu ska jag gå upp till huvudbyggnaden i det här torpet och se om det finns något som ska göras! Så nu hoppas jag att ni, alla våra kära läsare, följer oss här på bloggen genom snöstormar och solsken och allt som kommer att hända !
Anna Lindqwist
13.01.27 Det närmar sig. Tiden går fort nu. ”Nedräkningen” har börjat. Dags för årets vinterresa till Röros Marknad. Knappt har man hunnit prata om alla minnen och händelser från förra gången, tankar kommer nu och då, förrän man inser att det är strax dags att ge sig i väg igen. – Värst vad fort allt måtte snurra på…inte undra på man uppskattar att få ”stanna upp tiden” med en for-resa … en resa alla i körlaget väntar på…
Förra resan skrev jag, Anette Sandström, här på bloggen om resans händelser och upplevelser, det kommer jag att göra även i år. Men inte ensam. I år sker lite av ett generationsbyte, Anna Lindqwist 19 år, kommer att bistå – mor och dotter ska alltså samsas på denna sida. Föreningen har medlemmar i alla åldrar, och viktigt är att ungdomen är med, ser och lär. Anna är trots sin ungdom en relativt van forbonde. Så det kommer att bli lite olika upplevelser att skriva om, beroende på vad var och en får erfara. Det kommer att berika er läsare ännu mer av vad vi kan berätta.
Anna och jag bor i Bjuråker, Hälsingland, har 2 hästar och båda har varit aktiva medlemmar länge. Vi håller denna kultur och tradition högt, och det sker på var och ens sätt.
Vi som ska delta i resan har nu fullt upp med förberedelser, mycket behöver tänkas igenom – när du står där ute på sjöisen med blöta vantar är det lite för sent att inse du har extra-paret kvarglömda hemma i hallen…
Alltså ; man måste vara väl förberedd, minsta småsak som blev kvar hemma eller inte kan hittas i packningen kan ställa till det. Plåster, kniven, lilla fick-ficklampan, osv. – Man ska precis som talesättet säger inte förringa det lilla, för det lilla ger det stora ! Jag kan lova att upplevelsen att sitta i fjällvärlden med en otrolig vy framför sig lätt grusas av självsprickor och trasiga vantar när kylan biter i.
Men nu handlar det som sagt om förberedelser. Och i kontakten med alla vänner i körlaget vet jag att febril aktivitet råder. Fälltäcken och pälsar besiktas – behöver det lagas ? Hästar är i toppform efter all grundläggande träning, de tränas långt och länge innan avresedagen. De har gått i skaklarna många timmar och dagar, för att få kondition, rätt muskelstyrka och inte minst seldonen ska sitta rätt och vara inkörda med hästen. Hästens egen packning i form av filtar, täcken och seldon ska granskas, lagas och vara i skick för påfrestningar. En mindre uppsättning verktyg är inte oviktigt det heller.
För folk på väg gäller att ha tillräckligt mycket packning – och tillräckligt lite.
Ingen vill släpa mer än nödvändigt, men vadmalskläderna, fårskinnsvästen, filtarna, mössan, sovsäcken, tandborsten och en handduk som kan användas när duschkön är slut är bra att ha. Och forskrinet – laddat med förning i form av korv, ost, termos, smörgås och kanske en glögg. Då klarar man dagen.
Misstänker att det kan komma finnas en å annan karamell också….
– Nu har vi inte packat forskrinet än, men mycket av förberedelserna är i gång. Det gäller även att planera för hur hus och hem ska fungera i vinterkylan under tiden man är ute på färdasvägarna. Många av oss har djur kvar hemma som ska skötas, hus som ska hållas varma och familjer som vill ha lite kontakt.
Men som sagt – det närmar sig, det drar i oss, och snart är vi på väg igen ;
Onsdag den 13; e februari kl. 08.00 när Klövsjö kyrka ringer i kyrkklockorna för att tala om vi är på väg och önska lycka på färden, då startar foran än en gång sin väg mot Norge och Röros Marknad som i år firar 160 år.
Vi ses efter vägarna – kanske du är där och möter oss ?
Kör försiktigt när du möter häst på vägen, för din och vår säkerhet.
Välkommen både du som följer resan här på bloggen och du som kanske möter oss !
/ Anette och Anna
|
<!-- End Från galleriet 12 queries in 16.4 ms. at 07:21 -->
|
