14.02.23 Magiskt. Magiskt var det att starta denna sista dag på vår färd :
Målet är nära. Endast förmiddagen kommer vi att tillbringa tillsammans på den kvarvarande etappen innan det är dags att vid lunchtid inviga Röros marknad. Vi tar det från början.
Morgonen var mörk och stjärnklar, månen som nästan var full stod fortfarande högt på himlen när vi startade vid Billehaugen hos vår vän Jon-Bernhard. När slädarna gled ned från gårdsplanen och ut på isen var magin total. Tyst satt vi alla och bara njöt av stunden. Hovtramp, klockors klang, slädar som försynt krasade mot isen, månen som lyste upp vår väg. Fjorton hästar på rad som alla sakta drog foran framåt. Jag finner inget mer beskrivande ord än magi.
När månen sakta gick ned vid ena änden av sjön, började en rosa strimma att lägga sig över fjälltopparna vid den andra änden. I horisonten såg vi hur solen steg upp mer och mer. När dagsljuset så infann sig såg vi också de granruskor som markerade vår väg över isen. Inte mycket snö alls att tala om. Här och var stod människor och väntade, med norska flaggan i högsta hugg. Många kom också ut till oss på skidor för att heja och hälsa oss välkommen till Norge och Röros. Trevligt !
I vår släde hade vi en gäståkande sportintresserad norsk kvinna, som när det var dags underhöll oss med att referera skidloppen i Olympiska Spelen för herrar. Hon gjorde det på sitt eget vis, och vi skrattade gott ! Tack Solveig för denna glada stund ! Som ni förstår är det inte bara tysta stunder i slädarna, vi har många stunder av skratt och skoj också !
Allt vartefter foran drog fram anslöt så fler körlag. Först ut var Tydals lasskörare som är synonymen för forbonde på norska. De hade kört över fjället från Tydal, en ganska så tuff resa att ta om vädret är dåligt. Ofta stängs vägen av. Strax därefter kom också Tröndelag körlag, nu var vi ett trettiotal hästekipage som samlats på sjöisen. I år har det varit väldigt lite snö i Norge, ”Trönderna” som vi säger, hade fått korta av sin tur och lagt starten vid Ålen, närmare Röros än vad som varit planerat. Märkligt – stor brandfara i skog och mark – i februari !!
Så började vi gå den sista biten in mot Röros för att inta vår plats bakom det numer väl bekanta ”kolplanket” inför stunden att inviga marknaden. En stund av väntan och samling innan vi möter flera tusen människor. Av tradition kör Klövsjö körlag alltid först och leder den åtta (!) körlag långa foran. Åtta körlag innebär närmare nittio hästekipage – nittio ! Det är en flera hundra meter lång karavan av hästar det. Alla tidsenligt utrustade med lass i slädarna. Ett skådespel utan dess like, och jag är inte förvånad av att den stora folkmassan som väntar oss när vi kör in i stan kommer från när och fjärran. Jag har i år mött människor från Israel, Holland, Danmark, Tyskland och England. Marknaden besöks av ca 80 000 personer.
Så kommer stunden alla marknadsbesökare väntar på, foran startar lugnt och sakta. Allt går fint, – är det någon gång under denna resa som kuskar och hjälpkuskar är totalt närvarande är det nu. Att både känna att man nått målet, att hästen har gjort ett bra arbete och att denna sista lilla lilla bit ska bära detta ända in på mållinjen är så spännande att få kan sätta sig in i det. Och allt går bra !
När hästarna sedan lastats för hemfärd eller stallats in kan vi alla slappna av. Nu är det dags för marknad ! Vi har ju vår färdasgård Rasmusgården att bedriva handel och kulturella aktiviteter på. I dagarna fem ska vi roa oss, sälja varor, bjuda på kaffe och steka kolbullar. Våra spelmän från Hälsingland underhåller med fioler och sångfågel Eva sjunger visor ute på gården så det står härliga till ! Eva har rest och sjungit i tolv år med och för oss, och många kommer för att lyssna.
Under veckan har vi husförhör med föreningens egen forbondepräst Bo Lundmark som nöjsamt konstaterar att vi inte är helt obildade, det blir godkänt. Onsdag kväll på marknaden har blivit tradition att hålla Forbondemesse i Röros Kyrka, så också i år. Det är Forbondeunionens gemensamma arrangemang. Celebert besök fick vi detta år av Biskopen i Trondheim, Tor Singsaas, som höll en levande predikan i form av ett enmans ”skådespel” i kyrkgången. Med temat Pilgrim roade han oss med tänkvärda ord och gester. Sång, musik, ljuständning, diktläsning med Alf Pröysens verk (det är 100-års firande av Pröysen 2014) och den traditionella ringningen med skakelklockor gjorde programmet fulländat.
– Tänk så många kompetenser det finns i körlagen, för det är forbönder och lasskörare som håller programmet i samarbete med Röros Kyrka och Prest Harald. Kyrkan var så gott som fullsatt ! Nästa års tema blir en överraskning, men det är i princip klart redan nu, fullt med liv och rörelse ! 😉 Ni får väl se ni som är på plats då.
En modevisning på Malmplassen har vi hunnit med också, en nyhet för i år, med mannekänger ni aldrig tidigare skådat, alltså vi själva. Klädsel á la forbonde från 1700-tal till 1900-tal ! Mycket trevligt var det, och vi lärde oss en del också. Att gå på ”cat walk” i vadmalskjol och en ”plögg” på huvudet hör väl inte till Paris stora modehus – men vi gör det på vårt eget vis !
Nu är det marknad hela veckan och kommersen är i full gång. Vi säljer pälsmössor, disktrasor i lin, skakelklockor från Mora klockgjuteri, vävband, böcker, hantverk och pälsar mm mm – ja, allt en forbonde kan behöva. Och så lär vi norrmännen att Kolbullar inte är pannkakor som många av dem tror !
Min årliga runda på marknaden är avslutad vad gäller egna inköp. Ni som läst mina tidigare bloggar här på sidan vet vad som alltid följer med mig i ryggsäcken hem tillbaka till vardagen. Ullgarn. Så nu är det bara att sätta sig med stickningen och ladda upp med vantar, pulsvärmare och sjalar för allt vad tygen håller ! Om ett år är det marknad igen, och då hoppas jag kunna vara på plats. Under tiden ska jag tänka på alla fina dagar jag fått uppleva med kamraterna i Föreningen Forbonden i Klövsjö. Ett glatt och lite småtokigt gäng som förgyller livet ! Skratt & skoj, allvar & harmoni, vänskap & förståelse, gammal & ung, kunskap & lärdom – allt i ett enda resandefolk – Forbönder.
– Du vet väl att du också kan vara medlem i vår förening, så känn dig välkommen ! Information hittar du här på hemsidan. Och nästa år kan det vara du som åker med oss i släden som gäståkare, om du är intresserad så meddela ditt intresse för mer information till vår e-postadress : info@forbonden.se
Nu vill jag tacka för mig denna resa, Anna hälsar, och jag vet att ni är många som läst och följt oss via bloggen. Senast idag kom en kvinna från Värmland och berättade hur hon följt med i vår berättelse. Jag hoppas du haft samma glädje som hon hade haft, och kanske vi ses på nästa års Rörosmarknad. – Du är alltid välkommen på en kopp kaffe !
Lev väl, ha det gott och håll glädjen vid liv.
/ Anette Sandström
14.02.17 Dan före dan– med en senare start. Och trossen behöver inte ens göra frukost. Idag äter vi på hotellet. När foran går vid 8.00 har vi flera nya gäster som ska åka med. Det ser ut att bli fint väder, lovar gott ! Första anhalt är Brekken.
De har växt – det är ett år sedan. Det är de små jag pratar om. De små barnen som samlas och sjunger för oss när de står där på skolans trappa och väntar på forbönderna. De allra minsta som är i dagisåldern har gula reflexvästar, lätt att räkna in dem då. När de sjungit traditionella marknadsvisor är det dags att få åka med i slädarna, som blir fullastade med barn i alla åldrar. Det bär av till samlingshuset i byn där det serveras kaffe & våfflor.
Foran ska gå vidare till en gård, men det blir fel gård ! Hm, så kan det gå ! Lätt att ta fel infart, men de fick ju celebert besök 😉 Gården, den rätta, har inne i ett av husen har en nedlagd lanthandel. Unikt så tillvida att den är helt intakt då ägaren en gång i tiden stängde dörren, låste och hängde upp nyckeln. Här finns allt man kunde behöva. Hyllor och hängare vittnar om det.
Isarna vi åkt på idag har varit jättefina, inte mycket snö på dem alls och vi glider lätt framåt med slädarna. Tipp ! Idag har vi haft en tipp – alltså med ett av ekipagen. Det blir tårta till kvällen ! Så eftersom allt gått bra är det bara glada miner åt denna tipp. Tårta är populärt. Och alla vet att man förr eller senare kan få bjuda gänget på sin alldeles egen tipptårta.
Trossen är på plats för att möta oss med lunchen – undrar om de har sovit över huvud taget ?? Soppa och smörgås, smakar bra. En lite längre rast, sedan bär det av igen. Här gäller att komma framåt. Blåst och lite snöväder biter friskt i kinderna, men avtar på eftermiddagen. Skönt.
Vid Billehaugen är det dags att avsluta dagens färd. Här väntar Jon-Bernhard. Han har vedproduktion på sin gård, och upplåter sina utrymmen för hästarna under natten. I år har han dessutom ordnat så att fällar och pälsar kan torka i varmt utrymme. Hör och häpna – här hoppar alla forbönder på bussen !
Vi sover ännu en natt på hotellet, fast inte på rum. Vi ligger som vanligt på flatbädd, och har ”ockuperat” hela den före detta butikslokalen, Ola Skott Grensehandel. När jag var liten brukade många hälsingar åka hit för att handla bl a mjöl, även min mormor. Och nu ligger jag här på butiksgolvet och sover bland madrasser, fällar, väskor, forskrin, mm mm.
Kvällen är den sista med gänget där vi alla är samlade. Imorgon splittras gruppen från att bo tillsammans och en del vänder hemåt till det civila livet. Matmamma Annas goda köttgryta med potatis och sallad bjuds. Och som sagt kaffe med tipptårta. Då visar det sig, att det är två kuskar som åstadkommit denna efterrätt, och ska dela på kalaset. Frågan uppstår hur, då den ena tippat två gånger och den andre en gång ? Många förslag kommer med glada miner och många skratt.
Tipp som tipp – tårtorna, eller blötkakerna som de kallas på norska, var jättegoda ! Ett bra avslut på dagen. Nu packar vi för sista etappen, imorgon möter vi de andra 7 körlagen ! Vi säger Go´tur och god natt – det blir en tidig morgon. Bussen till stallet går 06.00, alltså frukost 05.00. Inte många timmar att sova, det snusas och snarkas från golvmadrasserna runt omkring i lokalen, men det är det värt !
/ Anette
14.02.17 Idag har foran gått från Ljusnedal med ett fint underlag över Funäsdalssjön till Funäsdalen. Där väntade sin vana trogen vår egen Forbondepräst Bo Lundmark vid Risnäset. Söndag och dags för morgonandakt ! Så många människor som samlats för att få ta del av denna. Påföljande kyrkkaffe med smörgås smakade bra, hästarna vattnades och fick hö. Vi startade med att köra runt ”Fjällsol”, som är äldreboendet i byn, många var uppe för att se foran, de vinkade och verkade uppskatta vårt lilla besök. Jag kan tänka mig att det fanns en och annan av de boende som själv haft häst och arbetat med den i skogen. Nostalgiska minnen kan lätt komma när man blir påmind, säkert handlade dagens lunchprat till stor del om gamla minnen. I rask fart fortsatte sedan foran längs Färdmansvägen fram till Hållanbackens början.
Hållanbackens namn har en historia som bygger på just forna tiders forresor. Backens enorma uppförsväg gjorde att man var tvungen att i halva backen ”hålla” (stanna) för att vila hästarna som drog lass. Från längst ner i backen och upp är det 3 km stigande motlut av rejäla metrar. Vi kör inte med de tunga lassen, flera av hästarna blev ridna upp, eller fick köra med tom släde och kuskarna promenerade bitvis. Några fick också åka transport med släden kopplad bakefter – en märklig syn men vad gör man inte för sin häst !
Vi tog så av från bilvägen och in på en skoterled, över sjöisen på Malmagen, en väg som kördes första gången i modern tid förra året. Det är en gammal färdmansväg som vi nu fått möjlighet att köra. Underlaget var till största delen bra, endast på några ställen blev det löst och lite djupare snö.
I en liten liten uppförsbacke bär det inte riktigt, så några av hästarna trampar igenom snön och står med snö till magen. Men det är ingen fara, en häst som i lugn och ro får känna att det är stadig mark under hovarna trots att det är djupt lyfter sig ur snön och drar framåt.
Vi går över gränsen i mörkret och har fotogenlyktor på några av slädarna. Det gör att bilister ser oss från vägen och stannar till. När vi sedan genom slingriga fjällbjörkar till slut når fram till Vauldalens Fjällhotell står en minst sagt stor folkhop och väntar på oss. Det blixtrar i mörkret av deras kameror så vi ser knappt något alls. Vi stallar in och behöver inte ta in fällar och skinn för att torka, vädret har varit bra med uppehåll och svag vind.
Snabbt in i duschen, det blir en ”katt-tvätt” i all hast. Vi ska nämligen äta middag med hotellets gäster, och en specialité väntar. Römmegröt och kokt fisk. Det kan låta lite underligt med den kombinationen, men det är ganska gott. Kanel och socker på gröten och sedan slevar man i sig med en bit flatbröd. Mätt och trött blir en forbonde – men kvällen avslutas med dans ! Som tur är blir nästa morgon inte så tidig, frukost först 07.00 – vilken skön sovmorgon att se fram emot !
/Anette
14.02.15 Lördag morgon i Ljusnedal. Här sover vi två nätter, eftersom lördag är en stillsam dag med fri tid för egna eventuella aktiviteter. Några har åkt in till Funäs för att uträtta ärenden, andra tar en promenad och en del bara vilar. En sele behöver lite justeringar så det donas och fixas med det.
Gårdagens middag fick en introduktion som skapade lite funderingar hur den skulle kunna tillagas. Strömmen fungerade inte och vi fick inte ordning på den. Till slut kom vaktmästaren i huset och hjälpte till. Middagen innebar att vi handskalade nästan 20 kilo potatis. Gratängformar i parti och minut langades hit o dit då bänkarna inte räckte till. Alla hjärtans dag firas också av forbönder, en festmiddag med tillhörande underhållning av sällskapets deltagare höjde taket i lokalen tror jag. Sång och musik, historier och tokerier. Som en fest ska va´! Hjärtan har vi allihop som vi troget ”använder” för att värna varandra, så varför inte passa på en dag som den ?
Men, idag är vilodag. Dock inte för alla, ett gäng gubbar åkte tidigt i morse för att ställa i ordning stallar och färdasgården i Röros. De är tillbaka till kvällen, för imorgonbitti går foran igen ! Slut på vila och förströelse. 07.00 startar vi med målet Funäsdalen. Hoppas blåsten lugnat sig tills vi ska köra över isen på Funäsdalssjön. Det är en ganska lång sträcka och det kan ta i rätt så ordentligt. Det roliga är att det brukar stå folk och hälsa oss välkommen ute på isen.
Ett år var det en annan som hälsade oss välkommen. En liten ren med grönt halsband kom fram ur skogsbrynet vid sjökanten precis när vi kommit ut på isen. Den gick fram till hästarna och ledde sedan foran hela vägen över sjön, upp på land och genom centrala byvägen i Funäs, i all trafik, in genom det smala portlidret under tak på Fornminnesparken. Precis dit vi skulle stanna för paus och morgonandakt ! Sedan vek den av och gick upp i skogsbacken ovanför. Märkligt. Vi pratar om det än som ett fint minne och en fantastisk upplevelse få förunnat.
Vi får se vad morgondagens isfärd kan innehålla. Nu snusas det här och var och man kan höra vilosömnen som några har passat på att ta genom en liten ”siesta”. Till kvällen kommer några nya gäster som vi ska ta emot och hälsa välkommen. En del långväga ända från Skåne, andra lite närmare. – Bäst att förbereda sig.
/Anette
14.02.15 Ännu en tidig morgon. Larmet ringde 03.45. Är man i trossen så är man. Oavsett hur trött man är. Men inte var vi ensamma då – de mest morgonpigga kuskarna är redan på fötter. Hela frukostmenyn langas fram i en hiskelig fart. KAFFE först ! Utan morgonkaffe stannar foran …. Man kanske inte tror det, men vi är rätt snabba när vi sätter fart, och flexibiliteten är det inget fel på.
Frukost avklarad och foran har gått, då sätter städningen igång. I ett huj sopas och torkas golven, alla wc och dusch skrubbas. Madrasser packas ihop. Disk och hoppackning av mat och köksredskapen packas. Matmamma Anna Einebrandt har sin ”beutibox” (nån form av jämtska;-) full av knivar, vispar, stekspadar, kryddor, sladdar – allt hon kan tänkas behöva för en ”stylad” middag 😉 – Jo, hon kallar den så. För en matmamma av hennes kaliber är det inte att tänka på att steka Scans köttbullar till oss. Nej, riktig mat ska det vara !
Ungefär så funkar en morgon i trossen, även stallarna mockas och städas upp. Allt ska lämnas snyggt och prydligt. Det är viktigt för oss och ett sätt att visa tacksamhet mot de som upplåter husrum åt hästarna. Vi låser dörrarna och säger hejdå till lokalen, kör bilarna med hästtransporter och släpvagnar till nästa ställe – Lossendammens ”drive in hamburger shop”.
Idag är Anna i släden, så här kommer hennes berättelse om dagen.
/Anette
Hejsan hoppsan!
Hej på er allihopa, nu är det min tur att skriva, jag är alltså Anna Lindqwist och jag kommer precis som i fjol skriva här på bloggen jag med. Idag har foran gått från Långå till Ljusnedal, ca 4 mil. Vi for halv 7 i morse och vi hade faktiskt ganska bra väder, knappt någon sol, men det har inte blåst så mycket och det har inte snöat utan bara varit molnigt – vilket är mycket bättre än de tidigare dagarna när det blåste och snöade nå fruktansvärt.
Efter första stoppet har vi åkt asfaltsväg i ca en mil, men som tur var hade plogbilen inte skrapat bort all is som fanns på vägen så det gick någorlunda lätt att dra för hästarna ändå. När vi äntligen fick svänga av från stora vägen och in på en grusväg hann vi inte åka långt förrän det vart lunch – hamburgare med bröd, kaffe, varm choklad och rulltårta till efterrätt! Trossen dukade upp en drive-in-bar för hamburgare på fyra höbalar och med mästerkocken Kjell som svingade burgare till oss.
Tänk vilken tur att trossen finns och kan fixa en massa, både mat, madrasser, hötransport och mycket, mycket mer! Efter lunchen begav vi oss mot Ljusnedal, men eftersom det är en ganska lång väg som tar flera timmar har vi stannat och vilat och druckit kaffe och även renbuljong, som är mycket omtyckt bland forbönderna! Jag vet inte, men jag tyckte att vi tog en extra lång paus där, vi var nämligen väldigt tidiga i år, föret är bra och då blir det inte så tungt för hästarna att dra.
Vi var väldigt tidiga väl framme i Ljusnedal också, det brukar alltid vara mörkt när vi kommer till kyrkan, där folk står och väntar på oss, men det var det inte idag. Så jag tror inte att det var så många som hunnit dit för att knäppa kort m.m. Efter det åkte vi upp för att lämna av gäståkare och vissa hjälpkuskar på stället där vi ska sova i natt innan kuskar och hästar åkte till stallen.
Nu är man färdigduschad och klar för middagen ikväll, trerätters, riktig lyx. Imorgon är det vilodag för både folk och fä, men några måste åka till Röros och fixa i ordning stallen och sängar där till de som ska vara kvar på marknaden i flera dagar.
/ Anna
14.02.14 Efter en sen kväll som snabbt blev till morgon vaknade vi av att trossgänget stökade med frukost i köket. 04.30 serverades den. Från att ha varit mörkt, tyst och natt i lokalen övergick det plötsligt till att vimla av yrvakna mäniskor som vimsade runt i underställ och tofflor. – Redan morgon ?? Frukost intogs naturligtvis först av hästarna som alltid har första prioritet. 06.30 stod vi startklara och det bar iväg genom Vemdalens by. Vi körde via småvägarna fram till ”Hedlanda International Airport” som någon skämtsamt skyltade det före detta militärfältet med. Gammalt men nyrustat är det tydligen, så privatflyg kan använda den.
En tjäder flög upp framför oss med en hiskelig flykt. (Den använde inte flygplatsen 😉 I släden satt vi och resonerade om smått och stort, väsentligheter för en forbonde och struntsaker i allmänhet. Hedevikens fina lilla hantverksbod ”Trosavik”, som ligger strax före Hede, inbjuder till köplust – det vet vi efter dagens besök där. Vi hittade många fina hantverksalster för den intresserade. Rekommenderas !
Färden fortsatte med målet Hede. Vi tog ”Promillevägen” – lokal benämning på en lite mer avsides väg. Hede har en särskild plats i min mage. Det handlar om den hemkokta goda ärtsoppan som Hededamerna kokar åt hungriga forbönder. Varje år står den där, rykande het med senap på tallrikskanten och en liten kopp punsch som tillbehör. Om ni någon gång suttit i en släde när snön vräker ner och allt är blött så flingorna döljer hela sikten vet ni hur denna sopptallrik smakar – ljuvligt gott. Som sagt Hede har en särskild plats i min mage 😉
Snön tilltog alltmer, och vinden likaså. Inte hård men ändå tillräcklig för att piska de blöta flingorna mot ansiktet. Tänk att det kan vara skönt. Nej, jag skojar inte. Det är en viss tjusning även det. Friskt på något vis, hur tokigt det än kan låta. Temperaturen har varit mild, så då gör det inget.
Från Hede fortsätter vi in på en mindre skogsbilväg, skönt att slippa undan trafiken tänker vi. Då hör vi det stora brummandet en bit bakom oss. Det kommer närmare. Närmare, närmare. – En skotare ! Vi i foran som från och med i dag har fjorton hästar tar upp hela vägen. Inte en chans att den tar sig förbi. Och faktiskt så fick han inte ens försöka. Föraren blev istället bjuden på kaffe och efter det ordnade han hämtning med bil. Så tacksamma vi blev för det !
Nu är vi sedan flera timmar i Långå by, och som namnet säger är byn oerhört lång. Den sträcker sig längs Ljusnan och ligger väldigt vackert med husen utplacerade i en lång rad. Här finns två stallar som snälla människor upplåter åt våra hästar. Utan alla dessa privatpersoner utefter hela färdvägen mellan Klövsjö och Röros skulle vi knappast kunna genomföra resan så som vi gör. I varje by finns personer som i bakgrunden ställer upp på olika vis. Vi kanske inte ens träffar dem alla ! Men jag brukar tänka på att det lokala engagemanget för föreningens ideella arbete att upprätthålla en gammal tradition är långt utöver det vanliga. Heder åt dessa personer, vilka ni än är och gör.
Just nu är timmen sen, en trevlig kväll med underhållning av musikanter från trakten som, utan att vi ens frågat, kommer och spelar för oss. Och det låter bra. Mycket bra. Här och var hörs nu också en annan sorts ”musik”, det är mörkt, tyst och stillsamt. Jag tror ni vet vilken musik jag har som accompangemang just nu – och jag vill inte påstå att den underlättar min sömn….
Olika tonarter träder in, det är nog dags att släcka den lilla pannlampan som lyser upp mina tangenter. I alla fall om det ska bli några timmar att sova. Imorgon är jag i trossen. Det betyder att en sovmorgon inte är att tänka på. 03.45 ska frukosten ställas i ordning.
Under tiden vi sover kommer genomblöta fällar, skinn och pälsar, rättare sagt drypande och genomsura, att torka och vara redo för nya äventyr imorgon. Vad den dagen kommer att innehålla vet vi inte. Det enda jag vet nu är att på varje kvadratdecimeter golvyta som finns att tillgå snarkar en trött forbonde. Tror jag ska ta och instämma….i….orkestern….nu….god….natt …..zzzzzz
/Anette
14.02.12 Som jag nämnde tidigare startade vi dagen med frukost bestående av nybakat bröd hämtat direkt från plåten på Klövsjö stenugnsbageri. Gott! Trångt och gemytligt i köket var det, men också lite småpirrigt hördes det här och var. Våra gäståkare som inte alla åkt så mycket häst tidigare hade naturligtvis förväntan av vad detta skulle komma att innebära. Som vanligt kom det en del människor för att se på när foran startar, gårdsplanen fylldes snabbt.
Starten gick som ”på räls” alla hästarna i en lång rad uppförde sig fint. För det ska man ha klart för sig, att även de känner av lite ”resfeber”, både från folk och övriga hästar. Det trampas och frustas, det ptrrroas och hålls tömmar i fasta händer. Men allt gick som sagt väldigt fint. Så fint att vi hann se de två orrar som plötsligt flög över våra huvuden !
Första anhalt för ett lite längre stopp var Fjällgården. Som vanligt – jo, det måste jag faktiskt säga för lika välkomnande är de varje år, värdfolket – så stod de ute på gården och tog emot oss. Alla får kliva in hemma hos dem och bjuds kaffe och smörgås ! Tänk er – att ta in femtio ulliga, pälsade, pratsamma forbönder i köket – inte helt självklart ? Vi säger TACK !
Vi turas om att gå in för kaffe – hästarna ska ju ha tillsyn. När jag står ute med vår häst, ”Kross” nordsvensk valack, hör jag fåglarna talltita, domherre, talgoxe. Och de sjunger sin vårmelodi, härligt att höra. Efter Fjällgården kör vi genom skogen och träden är klädda med snö som tynger.Vi turas om att hålla i tömmarna, kusk och hjälpkusk och det känns riktigt bra med ”teamworket”.
Viktigt det också då vi ska kampera ihop i släden. Vår gäståkare Solveig sitter bak och är förundrad över hur härligt och fantastiskt vackert det är. Vi fortsätter Karl den XI väg, den som är döpt efter Kung Karl den XI;s Eriksgata när han besökte dessa trakter. Det brantar djupt ner mot Vemdalen och det är lite fartigt emellanåt. – Hej vad det går utför !
I Vemdalen hör vi kyrkklockorna när vi närmar oss byn, varje gång lika mäktigt. Efter färden nedför Vemdalsskalet är vi lite ”småhuskiga” så det smakar gott med glöggen som väntar utanför Tonys Pizzeria. Ett kort stopp för att strax stanna lite längre vid hembygdsgården och ett mer stadigt fika. Korv, kaffe och hembakt bröd – ni förstår att det är ingen bantningskur vi är ute på 😉 (och redan är kjollinningen mindre än förra året …)
Nu har vi stallat in alla hästar, de står i sina nya hotell-stall för natten, mumsar hö och vilar. – Måhända de diskuterar dagens tur med varandra. Om hur folket har fungerat, vem som nästan höll på att tippa släden, vem som inte fattade att pålle inte längre var törstig då han buttade bort hinken, eller om folket tror att en häst inte vet sin plats i kön, eller om någon kusk som kanske blev lite småtrött och råkade nicka till. – Vem vet vad de pratar om inatt ….men jag tror de också är nöjda !
/Anette
14.02.12 Pålletorpet sjuder av liv och rörelse, ett härligt gäng har samlats med många förväntningar i bagaget. Nu är samling och information avklarad, och vi har bjudits en otroligt god middag av vår matmamma Anna. Nu blandas svenska och norska diskussioner om hästar och historier i en hejdundrande fart – för att inte prata om alla de varianter på dialekter som surrar.
Den ena efter den andra historien drar ner stora skrattsalvor och dessutom får vi underhållning av Jon Olofsson som spelar gitarr och sjunger några visor av Dan Andersson. Han berättar också om hur de kommer att ringa i kyrkklockorna i morgon bitti när vi startar vår resa. En tradition av kvalité då kunskapen går i generationer, och förmodligen den enda kyrkan i landet som har denna uråldriga metod att ringa manuellt med fötterna (!) i de båda klockorna. Liten klocka för kvinna och stor klocka för man.
Madrasserna är utplacerade och snart är de även belamrade av trötta forbönder. Det börjar att höras gäspar här och där från olika håll. Imorgon är det frukost kl. 06.05 – tiden är exakt ! För det är då vi hämtar det nybakta brödet i bageriet. Så lyxigt blir det inte varje dag – men det är en bra början …
Ja, en ny resa väntar, och ingen vet vad som kommer att hända innan vi är framme i Röros. Så är det, att varje resa är en ny resa, ingen är den andra lik. Oavsett om man har gjort den tidigare eller om det ska bli en helt nyupptäckt form av ”semester”. En semester man aldrig kommer att glömma, för det här livet ger upplevelser man aldrig glömmer – det är det enda vi vet. Så speciellt är det. Så nu ser vi fram emot att höra när Jon ringer i Klövsjö kyrkas klockor när vi sitter i släden och foran börjar åter börjar ännu en färd mot Röros
/Anette
14.02.10 Ni skulle se vårt kök – så fullknökat med klädväskor, ryggsäckar, forskrin, sovsäckar, fäll, vadmalskläder, ullvantar, folkdräkter till fina midda´n …. – Listan är lång !
En gång per år har vi detta ”kaos” hemma hos oss, och som ni säkert räknat ut är det med glädje vi har det. Aldrig har vi ett så gott öga till ett köksgolv fullständigt belamrat som denna kväll. Förberdelserna i sig är också en resa faktiskt – planera, inhandla, laga, se över att allt fungerar med till exempel pannlamporna som ska få nya batterier osv … OCH att det också fungerar på hemmaplan för folk och fä även där.
Men nu är snart allt lastat i bilen, en kombi som inte har mycket till sikt bakåt, (hm – men, vad sjutton – vi har backspeglar och ögon i nacken 🙂 Vi får ta det lugnt !
Framme i Klövsjö ska det mesta lastas ur, och vi byter skepnad, d vs vi lämnar av våra jeans, täckjackor, kepsar, snygga moderna kängor och tar av oss headseten till mobilerna….inget hårfrissande på morgnarna heller efter denna omvandling. Nu är det enkelhet som gäller.
Istället kliver vi fram ur garderoben som tagna ur modellkatalogen (som vi vet inte fanns – men ändå:) a la´1800-tal. Vips så är vi klumpiga smått fyrkantiga modeller i våra tunga vadmalskjolar som vaggar när vi går. Vi ser fram emot det – det spelar ingen roll att vi är fyrkantiga när känslan är varm då vi tänker på alla kamrater vi får träffa snart igen. Det blir roligt att höra vad som hänt sedan sist, och alltid är det några nya att lära känna – det är det fina i vår förening. Högt i tak och alla är välkomna ! Som aktiv eller som stödmedlem, man behöver absolut inte ha egen häst för det.
Men, nu är som sagt kaoset i sin mest ”charmiga” form :/ och vi trivs. I gryningen ska vi ge oss av, så nu gäller det att göra klart det sista, hoppa i duschen och sen i säng, så att det fort blir morgon!
-Ungefär som när barnen väntar på julafton, skulle man kunna säga!
Fortsättning följer ….och just ja, jag lovade ju sist att tala om att forskrinet är tungt – korv, ost, godis, sidfläsk – å lite till ….
/Anette
14.02.02 År går fort – så fort att det åter är dags för 2014 års höjdpunkt ! Jo, så är det, – årets höjdpunkt närmar sig för den som i februari månad väntat ett helt år. Vad jag talar om är naturligtvis den årliga vinterresan som vi i Föreningen Forbonden nu förbeder. Eller rättare sagt, om sanningen ska fram så har det pågått i flera månader redan. – Och då förstår ni säkert det där ordspråket som säger att ;” Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge” !
Just nu, vardag som helg, dag som kväll (och kanske natt – vad vet man ?) pågår planering och förberedelser in i det sista. Kläder lagas, kanske kompletteras med ”nytt”, stövlar smörjs ordentligt – blöta fötter är kalla fötter, och det vill ingen forbonde ha om det går att undvika. Just idag har min päls fått sig några stärkande nya sömmar av päls- och selmakaren, vad gamla pälsar slits ! Det gäller att vårda dem väl.
Slädarna ska besiktas och få en ordentlig sista översyn, de ska ju gå många mil genom skog, över sjö och fjäll och ibland på väg. Några enkla verktyg för eventuell ”akut-lagning” ska läggas med, liksom reservtömmarna, extragrimman, ullfiltar, fällar, skinn, och kanske en fotogenlykta om timmen blir sen. – För att inte tala om pålles havresäck ! Med så många mil att dra lastade slädar och folk behöver hästen en hel del energi. Varje häst ska orka hela vägen fram, därför har de tränats länge, länge. I år kanske med mer barmarksträning än vanligt, med tanke på den snöfattiga vintern.
Forskrin ska fyllas, med vad säger vi inte, för det är ännu inte klart. – Men gott ska det vara, det är iallafall klart ! Vi får se vad det kan bli, men både för öga och mun ska det smaka, vått som torrt!
Om ni kunde höra de inspirerande ljud jag lyssnar på när dessa rader skrivs tror jag att en liten gnutta skulle smitta av sig också till er–för det är ju tanken med denna reseberättelse att ni ska kunna följa oss på resan och få läsa om både små händelser och stora upplevelser. (Snart får ni veta vad örat hör)
SÅ ; Också i år kommer vi att, när möjligheterna ges, skriva om vad som händer och sker. Men som ni vet är en forbonderesa á la ”1800-tal” och det var inte alltid så lätt då med kommunikationerna . . . . ibland får vi kanske ha överseende med att ”nätet” inte är tillgängligt. Vi som skriver har ni mött under tidigare reseberättelser, Anna och Anette, dotter och mor som båda är aktiva i föreningen sedan ett flertal år. Vi ska hjälpas åt att delge er och ingen forbonde-händelse går oss förbi … 😉
Hemmavid har vi våra två hästar – som båda har åldern inne att få stanna kvar hemma. Som sagt, år går fort, så nu är det dags igen att åter bege sig iväg på forbonderesa. Brrr, jag ryser och myser, av välbehag, för ”Den som väntar på nå´t gott väntar aldrig för länge” ……
-Vad jag lyssnade på ? Sambon spelar Rörospolska på fiolen sin och stampar i takt, det är bara att blunda och drömma sig sta´… Så det ska jag göra nu i väntan på avfärd. Ni kan följa vår färdplan här på webben, och vi lovar att berätta om allt vi ser, hör och känner, det gäller föreningens alla kamrater och vänner – nya som gamla !
– Ta det försiktigt på vägarna, för er och vår skull. Kom gärna och möt oss om du är i vår närhet så kan vi ta en liten pratstund !
/ Anette
|
<!-- End Från galleriet 11 queries in 15.1 ms. at 07:46 -->
|
