Tisdag är resans sista morgon, efter ”sista natten med gänget”. Lite vemodigt, men inte som förra året då jag var med första gången, nu vet jag ju att vid framkomst avslutar vi reselivet och börjar marknadslivet.  Hästarna tycktes ha sovit gott, vi åkte på morgonen till stallet med bussen. Några hade bott kvar där och de hade fodrat morgonhö och havre, selningen började och vi gjorde ”klart i kön” och gav oss av den sista etappen mot Röros marknad.

Eftersom vi ska köra in vid en bestämd tidpunkt under invigningen så behövde vi inte stressa utan hade god marginal. Vi stannade därför för en helt ljuvlig kafferast i strålande solsken på sjön och där inväntade vi en av de norska fororna som skulle slå följe med oss fram till inkörningen. Alla bjöd runt av godsakerna i säckar och färdskrin, det var rökt lammfiol, torkat älgkött, choklad, olika sorters ostar som tillsammans blev ett mysigt knytkalas.

Vid tio-tiden hade jag pratat med färdledaren om att åka en bit på skidorna igen, och kom fram till att om jag startade FÖRE foran så kunde de köra ikapp mig och jag kunde hoppa på och komma fram samtidigt, för att eliminera risken att bli på efterkälken igen. Sagt och gjort, jag fick en härlig skidtur i finvädret. Stannade och pratade lite med folk som väntade på foran ute på isen, tog några kort och kom så långt före foran att jag beslutade mig för att vända och ansluta mig istället för att åka ända fram till Malmplassen ensam. Vi var i så god tid att det hade blivit ytterligare en kaffepaus ute på den sista av de tre sjöarna. Det förklarade varför de aldrig kom ikapp mig – någon VM-åkare är jag ju knappast

Framme i Röros körde vi i samlad tropp upp bakom planket och väntade där in vår tur att köra in på marknaden och upp till ”hästparkeringen” på Malmplassen. I år deltog 94 ekipage från 8 körlag, så det var bra fullt däruppe. Vissa hade kört sedan 6 februari, andra sedan i söndags.  – Men det spelar ingen roll, alla är lika viktiga för att bidra till marknaden med varor och deltagande. Hästarna selades av, vissa skulle direkt hem, några stannade i Röros till senare i veckan. Ingen av oss hade tiden att köra häst hela vägen tillbaka igen, men vem vet, kanske det blir något annat år?

För folkets del installerade vi oss på vår nya sovplats, som inte skulle flyttas förrän vi for hem igen. Några åkte hem för att sköta jobbet hemma och andra stannade och höll Rasmusgården öppen för marknadsbesökare. Rasmusgården är ju som du säkert vet en gammal gård i Röros som föreningen förfogar över under marknaden och där serverar vi kaffe gratis till alla som kommer och vill ha det. Vi har försäljning av kolbullar och fina hantverk. I år fanns hantverk av skinn, lin och ull, skakelklockor m m. Vi hade även besök av ”Jämmerdalens Spelmän” som spelade mycket underhållande och medryckande musik. Robert och jag gräddade egentligen kolbullar ett pass, men eftersom de spelade en extra medryckande Rörospols så kunde jag inte motstå en spontan svängom.

Tisdagkvällens kuskmiddag var flott, det bjöds på trerätters middag och underhållning, flera tal och god stämning samt inte minst, i alla fall för oss dansintresserade, härlig dansmusik ända fram till midnatt! Eftersom alla var rätt trötta efter resan och anspänningen det innebär att vara på resa så droppade folk av under kvällen. Några somnade redan vid talen, av ren utmattning och kontrasten mot långa dagar ute – att nu sitta stilla i ett varmt rum med ett trivsamt sorl runt sig. Lite knepigt är det ju också att hänga med i norska…!

Allt gott från oss i Röros, vi har redan börjat se fram mot nästa års resa. Hur ska vi göra med det, och med det.. hmmm..?
– Ja, vi hinner nog fundera ut något, väl mött nästa år igen!

Idag var jag med i trossen på förmiddagen, som ”trainee”. Det innebär att man är uppe först av alla och kokar kaffe och ser till att alla får frukost. Eftersom vi hade tid på lördagskvällen för förberedelser så var det mesta klart att ställa fram. Trossen fungerar också som taxi för alla kuskar och hjälpkuskar så jag skjutsade de som skulle sela och stöka i stallet.

Foran kom och hämtade upp gästerna i planerad tid och gav sig iväg ut över Funässjön till Risnäset och morgonandakten där. Bo höll en vacker predikan samt minnesord för de medlemmar som lämnat jordelivet under året och önskade oss vidare lycka på färden innan det serverades kaffe och macka.

Trossen for tillbaka till boendet och plockade undan det sista. Dagens lunch i form av köttsoppa med klimp puttrade på spisen för att vara varm och färdig att servera framåt tvåtiden.  Planeringen av dagen fortsatte,  bl a med att tanka bilar, köra ut vattendunkar till hästarna och köra upp bilar till Vauldalen.

Det var uppskattat med lunch, soppan hade en strykande åtgång. Efter lunch så hoppade jag över i en släde. Vi körde till Vauldalens fjellhotell där vi blev mycket varmt mottagna med tal och traditionsenlig mat, römmegröt och fisk till förrätt och fruktsoppa till efterrätt. Goda norska spelmän förgyllde middagen med dansanta toner, några spontandansade en stund innan det var dags att gå till sängs. Alla var trötta efter en lång dag.

Vilodag i Ljusnedal, ingen frukost är framdukad ens klockan 06.30 då jag och Robert smyger oss iväg för att fara hem och fira vår son som fyller 10 år. En överraskningsresa eftersom han klagat över orättvisan i att vi är bortresta just när han fyller år men hemma när hans bröder fyller år- han blev rätt förvånad kan vi säga, och det var väldigt roligt.

Övriga hade en dag i Ljusnedal och/eller i Funäsdalen, bl a på Nya Jonsson´s Cafe´ som uppmärksammade att foran ska gå genom byn imorgon söndag. De hade bjudit in oss för att  berätta för deras gäster om foran, dricka en kopp kaffe – och förstås smaka den nya ”forbondebakelsen” !

Lördagskvällen innebar trevlig samvaro i goda vänners lag för alla i körlaget. Själva återvände vi från besöket hemmavid framåt läggdags,och  imorgon ska vi upp och väcka tuppen igen. Då gäller avfärd kl.06.30 mot riksgränsen och Vauldalen.

Sträckan vi totalt ska köra mellan Pålletorpet i Klövsjö och Marknadsplatsen i Röros är en sträcka på ca 20 mil, 200 km 200000 m… Vi kör aktivt 6 dagar vilket innebär att vissa dagar har vi upp till fem mil att frakta oss och våra varor och resenärer. Idag är den längsta sträckan vi kör, mellan Vemdalen och Långå är det ca fem mil. Det tar mellan 10-12 timmar, beroende på väder, vind och föret för hästar och slädar, samt hur många och långa pauser vi tar/måste ta för allas välbefinnande.

Därav ställde vi vår väckarklocka på 04.45 för att hinna äta frukost och plocka ihop alla tillhörigheter, sköta hästarna, sela och spänna för dem för att vara klara för avfärd kl 06.30. Vi har en bestämd tid per dag, det är avfärdstiden på morgonen och det är viktigt för att annars blir det lätt att det hasar iväg och blir sent att hinna dagens planerade etapp. Vädret under dagen var något växlande, först sol och sen kom det en liten regnskur lagom över eftermiddagskaffet.

Helt underbart var i alla fall att hästen som antytt en svag hälta dagen innan inte visade några tecken på detta nu. Vi kollade honom noga men kunde inte se ens det minsta tecken på hälta längre. Trots det fick han avlastning med en släde utan extra last eller passagerare. Vi kom iväg med tända lyktor från stallarna där vi tacknämligt fått stallplatser och vila för alla hästar. Kanske trollmor var runt och sjöng för dem och band fast dem i svansarna, oajajajajbuff?

Första paus var på Hedlanda flygpats och där serverades vi värmande glögg och pepparkakor. Färden styrdes vidare och vi stannade där en tidigare forbonde bott för att hålla en tyst minut. Många stilla tårar syntes bland hans vänner och sorgesamma fortsatte vi mot Trosavik. Där bjöds tillträde till toaletter, smörgåsar med valfritt pålägg – gubbröra eller rödbetssallad med köttbullar och kaffe/the. Fantastiskt plats med fantastiska smörgåsar! Just det där med toa är en sån där extra uppskattad plats, i synnerhet för oss damer med extra-allt under kjolen mot köld.

Vissa, däribland jag,tog tillfället i akt att shoppa lite hemslöjd och presenter i butiksdelen av cafeét. Jag hittade ursnygga handledsvärmare och nya ullsulor, en liten fjällko i keramik till fästmannen på alla hjärtans dag, lite smått och gott i form av en smörkniv och ett sött kaffemått till mor och far samt en potatissticka med en röd häst på och en scarfhållare, ”halsduks-grej” i horn till mig – bara för att jag hade julklappspengar kvar med mig.

Åter i släden styrde vi mot Hede och efter någon timme anlände vi Hembygdsgården där mängder av folk väntade. I det nya naturum som byggts bredvid hembygdsgården går det att se forböndernas kultur via den utställning som invigdes dagen till ära! Personligen tyckte jag det var en enormt fin och välgjord utställning, men en aning läskigt att se oss forbönder som ett museiföremål… Jag smet ut och hoppades att arrangörerna inte skulle komma efter mig och fånga in mig som ett förrymt utställningsexemplar!

Inne på hembygdsgården bjöds vi på ärtsoppa och varm punsch med tunnbröd och kaka till, såå gott och värmande. Även om det inte var särskilt kallt så blev man lite avsvalkad i släden ändå.

Hästarna veterinärbesiktades, både för att kolla allmän kondition men också för att de inom några dagar ska ut ur EU och in i Norge, alla måste ha sina hästpass och vaccinationsintyg med sig, annars blir det till att stanna vid gränsen på söndag och det vore ju för snopet.

Eftermiddagens tur gick på en skoterled längsefter Ljusnan och vi skrämde till hästarnas förskräckelse upp en intet ont anande svan som låg i vattnet och guppade. Vid Halvfari kraftstation korsade vi Ljusnan för att på skogsvägar fortsätta vår färd mot Långå och bylokalen där vi skulle inkvartera oss över natten. Vägen var bra och vacker, solen gick ner bakom Långåberget.  Vi tände våra lyktor på slädarna igen och Långå-borna välkomnade oss med maschaller och kolbullar, helt magiskt att åter nå en by för nattvila. Hästar och folk fick sitt, vi underhölls av Jämmerdalens spelmän som bjöd på medryckande och upplivande dans och sångvänlig musik framåt nattkröken, något vi uppskattade mycket och dansade till så mycket vi fick plats med bland alla bord och madrasser. Jag var visst trött för jag somnade nästan bums jag satt i öronpropparna, något jag lärde mig att uppskatta under förra året som var min första upplevelse av ”flatsänga kring vägga”. Robert har hittills kört utan öronproppar men har enligt egen utsago haft lite svårt att sova..

Dagen går mot kväll och förberedelserna inför avfärden imorgonbitti är i det närmaste klara – hästar är tränade, seldon inkörda och kontrollerade, mat inköpt, tilllagad och packad – och färdvägen är planerad och preparerad.

Var och en har gjort sina förberedelser och packat för att kunna lämna hemmet upp till fjorton dagar. Jag, och min sambo Robert som också är med på resan, har rest ifrån våra trettio mjölkkor, fem hästar, tre katter, femton höns samt tre små grabbar.

– Det är mycket som behöver ordnas hemma inför resan för att den ska gå att genomföra! Jag tror att jag vågar säga att vi alla är tacksamma för alla som ställer upp hemma och tar hand om allt så att vi får vara med om denna väldigt speciella resa. Tack !

Vi hade tänkt att resa till Pålle torpet redan igår, men det blev sen natt ! Tisdagen är samlingsdagen på torpet och under hela dagen idag har deltagare anlänt, endel helt nya ansikten – andra mer bekanta. Det är helt otroligt att de som förra året var helt okända människor i år känns som en familj !