Efter gårdagens Forbondemässa i kyrkan är det dags att se nästa dag an. – Idag ska hållas husförhör här på Rasmusgården. Bo Lundmark, vår präst i Klövsjö körlag, är här för att på gården hålla husförhör, något som han nu gör för 3;e året. Han är dessutom en fantastisk historieberättare med glimten i ögat, husförhöret blir en både lärande och roande stund. Med finess får han folket att delta, och inslaget på gården drar många besökare som nyfiket konstaterar att humorn gott kan komplettera allvar.
Handeln och martnaslivet är igång, fokvimlet börjar att synas igen och för mig och Eli som representerar Nord-Österdal körlag är det dags att gå till kyrkokontoret och ha en liten utvärdering av gårdagens genomförande av mässan. Vi konstaterar att det kom 750 personer för att se och höra denna gudstjänst ! Helt otroligt ! Efter genomgången ser vi vad vi behöver tänka på inför nästa år, och vi kan nu konstatera att den kollekt som gavs tillfaller forbondeunionen- vår egen riksdag som samtliga körlag står bakom. Summan blir en grundplåt för forbondekulturens fortsatta arbete att utveckla det genuina arv vi har att förvalta.
Jag gör en runda hos färdasgårdarna och besöker övriga körlag, alla har vi olika aktiviteter och för den som är på martnan är det ett måste att besöka oss alla. Någon skor hästar, någon sjunger, andra visar sina hantverk, någon drar en historia eller två, tre…. Martnaslivet är en speciell tilldragelse, och utbudet är enormt. Man får välja karamellerna som är godast – det tar något år innan man tittat igenom allt. Detta är nu 9;e året på martnan för min del, och jag har fortfarande inte sett allt som erbjuds. När martnan är avslutad räknar man med att 80 000 personer besökt den – på 5 dagar. Inte undra på att man inte hinner se allt – men ett besök på ”Husfliden” , dvs hemslöjden, är obligatoriskt för mig. En kasse ullgarn brukar följa med hem i bagaget, alltid är det något som behöver tillverkas inför nästa års resa ! – För forbondelivet lever man med hela året – alltså ; dags att packa inför morgondagens hemresa och börja planera för nästa år.
Nu avslutar jag resedagboken för denna gång. Jag vet att ni är många som följt den, både på svenska och engelska, så nu vill jag hälsa till er alla och hoppas att ni fått en bild av hur en forbonderesa kan gå till. Som ni säkert förstått uppstår många oväntade händelser, men det är också en del av tjusningen. Att fånga öonblicken, se hästen som den urkraft den är, känna gemenskapen med alla i körlaget och samsas om de små utrymmen vi ibland har.
Den helheten gör detta till en resa man inte vill vara utan ! Tack alla som läst min blogg, både svenska, norska och engelska läsare – och välkommen som stödmedlem i föreningen om ni inte redan är det !
– Vi möts utefter vägarna !
/Anette
